
Jag tittar på Jonas Gardells Väckelsemöte på Ettan. Skrattar så att jag gråter och får kramp i mage åt barnsångsskämten tills jag upptäcker att jag gråter på riktigt. Jag kommer verkligen att hamna i det där träsket snart och jag känner inte igen mitt framtida jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar