Nu känns det mer att jag är med barn. Andas som en lungcancer patient och vaknar om nätterna av att jag a) behöver kissa b) inte får luft c) det gör ont nånstans. När jag sover så snarkare jag som en hel förläggning, utan öronproppar hade Markku inte kunnat bo kvar.
Jag vill bara ligga och stirra i taket och känna efter under resten av graviditeten men jag måste städa undan efter mig på arbetsrummet, göra portfolion färdig och så har jag halvt lovat att städa en garderob om dagen där hemma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar