Jag vet som sagt inte hur man skall bete sig i den här stan. Ett exempel är galleribesöket hos Bill igår. Sist jag var där gick jag dit ensam och Bill svepte in mig i ett enskilt rum, jag gav honom boken Livet i Döden, vi pratade om olika saker och han hjälpte mig med tutor, som sen inte funka men iallafall. Vi spenderade säkert 15 minuter ihop.
Igår gick jag dit med Markku och Vilja. Vi kom till galleriet, Bill kom ut från kontoret efter ett tag, berättade att han spenderat en dag i Döden och sa att mitt projekt var mycket bra, kompakt och fint. Sen tittade han på Vilja, lekte med henne i 20 s., sa See you later och försvann in på konrtoret igen. Jag skulle vilja att han elaborerat mer om Döden, eventuellt sammarbete eller förslag med vem som skulle kunna vara intresserad av vad jag håller på med. Men så fort jag öppnade munnen så sköt Bill ner allt med sitt svar. Så jag var tyst och han gick iväg. Efteråt så funderade jag på vad som egentligen hände. Svaret är nog att det i hans värld var sjukt oproffsigt att ta med sig familjen på businessmötet. Jag tänkte inte på det, jag har inga hemligheter för familjen och vi rör oss hela tiden tillsammans. Idag skall jag gå tilbaka till Bill ensam och se om teorin stämmer, om jag får ett par minuter med honom denna gången.
På bilden sitter jag på en mexikansk lunchrestaurang och försöker fundera ut vad som gick fel.
Inlägg
3 kommentarer:
tycker inte du ser helt missnöjd ut!
Ge mig mat så är jag lycklig.
Puss från Charlotta.
Skicka en kommentar