Måndag

Jag börjar tro att min ryggsmärta har försvunnit för att ersättas av foglossning. Efter en längre promenad i MBT-skorna i helgen så fick jag så väldigt ont att det inte var roligt längre och så har det inte varit tidigare. Nu känns det som att jag har ett gäng pirayor i rumpan, redo att bita vid minsta felaktiga rörelse. Men den gamla knivhuggssmärtan är försvunnen.
Efter googlande har jag kommit fram till att vid foglossning så skall man undvika fysisk ansträngning, gå med ministeg, hålla ihop knäna men inte korsa benen, äta magnesium och uppsöka akupunktör. Klockan 14 har jag tid hos en akupunktör. Akupunktören och jag möttes för några år sedan när en tidning gjorde en artikel om oss utlänningar. 15.30 skall jag till mödravårdaren. Inte för att hon kan göra mycket men för att få foglossningen konfirmerad.
Jag skall prova att gå utan MBT-skorna och se om det hjälper. Har också fått göra slut med min bästa vän, Voltaren gel, för de sista tre graviditetsmånaderna skall man undvika sånt.
Jag har jobb men vill inte bära mina lådor med utrustning. Antingen får jag betala för assistent eller så får jag köpa en kärra. Jag lutar åt det senare eftersom jag inte haft assistent tidigare och det känns bara krångligt. Men assistent hade varit bäst.
Dagmamman har stressat upp mig angående Viljas dagisplats till hösten. Vi anmälde Vilja i höstas och då skulle det finnas fem lediga platser 1 augusti 2010 och vi var de första att anmäla. Enligt dagmamman så skall man ringa mycket och visa ett aktivt intresse i sitt barns dagisplats annars så ger de bort platsen till nån aktivare familj eller syskonplacering, det vill säga om ett barn går på dagiset redan så får deras yngre syskon förtur. Jag har inte velat ringa för vem orkar ha en miljon föräldrar vars barn INTE går på ditt dagis ännu ringandes stup i kvarten för att höra om deras barn får plats. Men så idag ringde jag. Och Vilja får plats! Det officiella brevet postas 30.4 men föreståndaren sa att saken är biff. Skönt! Det finns en plan B men vem vill vara tvungen att ta till den? Det hade känts jobbigt att tvingats göra något annat. Och förvirrande att inte lyckas få till en dagisplats när vi nu varit ute i så god tid. Dagmamman tänker vara hemma i höst också så plan B är att Vilja fortsätter hos henne. Vi tackar ja till dagisplats men uppskjuter starten. Får se vad som händer.