Barn

Nu när jag väntar barn så känns det som att hela världen är nerlusad av gravidmagar, barnvagnar och annat löst småkryp. Jag är verkligen trött på det hela redan. Det som "skall vara så fint och speciellt" har ju vilket stolpskott som helst lyckats få till. Man skall sätta barnets bästa först. Pyttsan, så många ungar som det finns så gör det inte så mycket om en eller två får lite skavanker. Samhällsekonomiskt så skall vi föda fram a-barn allihopa men vem bryr sig? Det är lätt att snöa in på saker man skall och inte skall göra som blivande förälder och falla in i uråldriga mönster. Jag skiter i om jag är med barn, jag vill fiska och hänga med kompisarna. Jag vill se ut som Angelina Jolie i Cannes och inte gå omkring här med 1000 mammor i olika stadier av förfall.

Jag vill ha min unge i famnen NU och sen skall det bli leka av!

När jag lyssnar på P1:s Studio 1 idag om surrogatmammor så blir jag iallafall tacksam att vi kunde bli med barn på naturlig väg. Ett bögpar har köpt ett ägg från en anonym donator, befruktat det med egen spermie och sedan tagit flyget till Indien var de skaffat sig en surrogatmamma. Hu vad jobbigt!