Dagmamma

Vilja har varit hos dagmamman i 2 dagar nu och det har gått bra. Visst har hon gråtit i en halvtimme efter att vi lämnnat henne men hon har velat sitta i dagmammans famn och gråta vilket i min värld innebär att Vilja har förtroende för henne. När jag kommit och hämtat henne så har Vilja blivit glad och hängt sig om halsen på mig men hon har inte brytit ihop av övergivenhetskris.
Jag tycker också att Vilja uppvisar symptom på en ny självständighet i och med dagmamman. Hon kan sitta längre själv och tömma skötväskan eller min handväska. När vi hänger med de andra förortsmammorna så har hon lättare för att leka utan mig än innan.
Inte går hon ännu men nog är det inte långt kvar. Hon kan vingla omkring lite grann på två ben och trillar inte så ofta om vi släpper henne i stående position utan hon sätter sig försiktigt ner. Jag tror det krävs att hon kan resa sig upp i stående utan stöd eller hjälp innan hon kan gå.
För mig hjälper det arbetsmässigt att hon är hos dagmamman. Vilja har tyvärr övergått från att sova 4 timmar på dagen till 1 timme, på bara en vecka. Det är inte bra för mitt arbete eller min sömnbrist. Jag har ont i höften och sover bara 4-5 timmar per natt. I vanliga fall sover jag 7-8 timmar och nu när jag är gravid är jag extra trött så det här är inget drömscenario. Buhu. Har funderat på att börja photoshopa på nätterna istället för att bara ligga/sitta/gå fram och tillbaka men det låter ju för himla tråkigt.