Vilja

Vilja blomstrar desto mer. Hon trivs med dagmamman. Visst gråter Vilja när jag går, det skulle vara underligt annars, men dagmamman duger som tröstare åt henne. Igår var hon 9 timmar med dagmamman utan att bryta ihop varken på dagen eller kvällen. Istället tog hon en extra sovmorgonstimme till klockan 8 imorse.
Vilja kan nu gå flera meter men fortfarande inte ställa sig upp utan stöd hjälp. Vi förstår när hon talar om boll. Om det är boll eller pallo, boll på finska, hon säger tvistar de lärda om.
Jag har inga problem att lämna Vilja med dagmamman, känner mig inte som en dålig mor. Jag jobbar. jag kan inte jobba med Vilja hängande i hasorna. När det är Vilja-tid så är det hon som är i centrum. Om jag försöker kombinera jobb och barn samtidigt så blir varken det ena eller andra ordentligt gjort och jag blir frustrerad, Vilja också antagligen. Det känns skönt att kunna lämna henne hos nån som fokuserar på henne, ger henne mat och låter henne umgås och leka med andra barn. Som frilans så behöver jag inte vara på jobbet om jag inte har nåt att göra. Då kan jag hänga med Vilja, dagmamman och de andra förortsmammorna.