Dopannonsen var i tidningen idag

Till vänster är syrrans from way back when.

God jul!

Återkommer 2011.

Lite julstämning

Michelle Obama har på sig en second hand-klänning! En cocktail klänning från 50-talet. Om ni gillar fru Obama så är detta en jätterolig sida. Alla hennes klädval.

Rufus 4,5 månader, 9 kilo och 74 centimeter

I bakgrunden världens bästa storasyster.

Ja se det snöar!

Vi bor på fjärde våningen och blir ändå insnöade. Snön kommer nu horisontellt. Våra adventsgäster är lite insnöade så de skall försöka sig på att komma med bussen istället för bilen. Lycka till med det Johanni och Minerva!

Julfest på dagis!

"Elefanterna" framför Blinka Lilla Stjärna. Inte ett öga torrt.

Efteråt blev det pepparkaka och glögg till allihopa.

Vilja räknar till 10

Yes! Jag har en tumör.

Ja, här har det varit tyst. Vad har stått på? Den 23 november hade jag återbesök för att få reda på resultatet av mina två magnetröntgens, ett utan och ett med nån injektion i blodet. Doktorn, en ung spoling, frågade om inkontinens, jag fick gå på hälarna och så stack han mig med en nål i benen. Jag var tvungen att påpeka att han måste gilla sitt jobb. Det hade jag gjort om jag hade fått sticka knappnålar i benen på folk men det är kanske bara mina preferenser av en lyckad arbetsdag. Han lyckades få upp en bild på datorn av min ryggrad och där satt den. TUMÖREN. Mitt i ryggmärgskanalen. Inte vad någon hade väntat sig. Doktorn förklarade att tumören är godartad och den hade hittats av en slump. Den inte hade nånting att göra med mina ryggproblem som har lett till mina sömnproblem. De hittade inget som de kunde härleda till mina rygg-/sömn-problem men eftersom smärtan hade blivit mindre tack vare mina besök hos fysioterapeuten/akupunktören så var jag en avklarad patient för dem. Nu var jag dock neurokirurgens patient och de skulle ta kontakt. Med två småbarn att ta hand om, ingen nattsömn på snart ett år, ingen lösning på varför det är så och nu en tumör i ryggraden inkastad i ekvationen så blev jag lite trött och har kört på autopilot tills telefonsamtalet i tisdags. -Hej det här är neurokirurgen, vi tänker operera dig nästa vecka, kan du komma förbi på fredag och prata med doktorn och anestesiläkaren?
Torsdag kväll tog jag chansen och bröt ihop, grät och drog i mig en halvliter 15 %ig glögg, den enda alkoholen vi hade hemma, och förberedda mig på -Du blir lam.-fredagen. Eftersom det inte var en hjärntumör så skulle jag iallafall inte bli en grönsak och jag hade redan bestämt att jag skulle jobba som färgbehandlare när jag kommer sitta i rullstol.
Döm av min förvåning när den här killen glider in och skall ge mig min dom, neurokirurg Miikka Korja.

Skall jag bli lam så är det roligare att höra det från en snygg svart kille än en blekfet medelålders man, tänkte jag. men se lam kommer jag inte att bli! Tumören sitter på ett sånt ställe som gör att jag på min höjd blir inkontinent och tappar känseln i vristerna, operationen är för dem lätt och killen som skall utföra den ligger etta på neurokirugernas världsrankinglista Juha Hernesniemi. Han har första tjing på att välja från alla deras operationer och har valt min operation som en interssant en. Ibland kan en blekfet medelålders man vara bra att ha! Operationen sker genom mikroskåp, spelas in och kommer att beskådas av Hernesniemis neurokirurg fans runt jorden.

Som sagt så vill de operera nu på torsdag men eftersom jag ammar Rufus och kommer att få äta en hel del smärtlindrande piller så har operationen flyttats till första veckan i januari så att jag skall hinna vänja killen vid smakportioner och annat. Som de sa i fredags-Om operationen varit akut så hade du redan varit opererad.
Jag tror att mitt ryggproblem kommer att bli bra när de tar bort tumören. Jag har fått så mycket hjälp och gjort kost och motionsval för att hjälpa situationen och ingenting har helt tagit bort smärtan. Jag tror tumören är lösningen på mitt problem!