Vilja

Vilja blomstrar desto mer. Hon trivs med dagmamman. Visst gråter Vilja när jag går, det skulle vara underligt annars, men dagmamman duger som tröstare åt henne. Igår var hon 9 timmar med dagmamman utan att bryta ihop varken på dagen eller kvällen. Istället tog hon en extra sovmorgonstimme till klockan 8 imorse.
Vilja kan nu gå flera meter men fortfarande inte ställa sig upp utan stöd hjälp. Vi förstår när hon talar om boll. Om det är boll eller pallo, boll på finska, hon säger tvistar de lärda om.
Jag har inga problem att lämna Vilja med dagmamman, känner mig inte som en dålig mor. Jag jobbar. jag kan inte jobba med Vilja hängande i hasorna. När det är Vilja-tid så är det hon som är i centrum. Om jag försöker kombinera jobb och barn samtidigt så blir varken det ena eller andra ordentligt gjort och jag blir frustrerad, Vilja också antagligen. Det känns skönt att kunna lämna henne hos nån som fokuserar på henne, ger henne mat och låter henne umgås och leka med andra barn. Som frilans så behöver jag inte vara på jobbet om jag inte har nåt att göra. Då kan jag hänga med Vilja, dagmamman och de andra förortsmammorna.

Sovandet

Det blir fortfarande inte mycket sömn. Igår var jag hos en osteopat. Om mitt sätt att gå fram i livet lite är med Socker-Conny-attityden att med schysst järnrör kan man slå världen med häpnad så har en osteopat diametralt andra värderingar. Det var mycket handpåläggning och böja mig ner och upp igen. Hon kände en stelhet på vänstersida, en ledsen svanskota men varför det gör ont mitt i natten och inte på dagen är ett mysterium. Lite mer handpåläggning, en sväng med vardera ben och hon kände en förändring. Inget springande, hoppande eller tynga lyft på 48 timmar och sen får vi se. Jag sprang till bussen, jag springer aldrig till bussen, men Vilja hade varit hos dagmamman i 8 och en halv timme vid det här laget. Väl sammanstrålade lyfte jag 10 kilos Vilja och bar upp henne i lägenheten. Det kändes annorlunda i ryggen. Lite friare kanske.
Inatt vaknade jag ändå och satt i 2 gånger 1,5 timme och surfade. Insmörjd i Voltaren, som tar bort eventuell muskelvärk men inte nervvärk, försökte jag somna om.
Jag är inte den enda människan i världen med sömnproblem men det är för mig första gången som jag har det. Det är jobbigt att tycka det är jobbigt att gå och lägga sig. Det känns som att jag måste byta synsätt på vad sömn är för mig. Att acceptera tillståndet och sova i omgångar under dygnet. Jobba under de 1,5 timmars uppesittarstunderna. Har fotograferingar i Åbo, Lahtis och Stockholm de närmsta veckorna och det gör ju dagssömn lite komplicerat men det löser sig nog.

Miles Davis porn

7 personer har besökt min hemsida genom linken Miles Davis porn. Långt ner finns min bild av Miina Turunen. Alla besökare är bra besökare, eller?

Att sova

Jag vaknar varje natt vid 3.30 av smärta i höften och det är inte kul. Igår eftermiddag lyckades jag få Vilja att sova i fyra timmar så att jag också kunde sova en stund. Anledningen till att hon gått ner i sömn från fyra timmar på dagtid till en timme tror jag beror på att hon har haft för lite kläder på sig utomhus i vagnen. När det är -20° så får jag nog klä på henne lite mer. Det gjorde jag igår och sen sov hon som en stock. Det lustiga är att det är ingen skillnad i hennes beteende resten av dagen om hon sover en eller fyra timmar på dagen. Hon är nästan tröttar efter den längre sömntiden.
Jag skall idag hämta ut Voltarenkrämen jag fått recept på och ringa vår husmassös. Det kan inte fortsätta så här. Skulle det ändå fortsätta så här så får jag faktiskt photoshopa på natten och sova på dagen, hur idiotiskt det än låter. Jag har en fotografering i Stockholm nästa vecka som jag är lite orolig för. Vad händer om jag somnar på jobbet?

Auktion

Igår kväll var jag ute för första gången sen istiden startade. Det var en stödfest med auktion till stöd för en fotografvän som har cancer. Han har fått all behandling som staten kan erbjuda men det finns alternativa, dyra försöksmediciner som staten inte vill betala och som han inte har råd med. För att få ihop pengar drog hans vänner ihop en stödfest med auktion av bilder donerade av fotograf- och konstnärs-vänner. Kvällen avslutades med banduppträdande och dans hela natten. Då sov jag så klart. Men jag var där för maten och auktionen. Det serverades chili con carne och bjöds friskt på bilderna. Jag bjöd 3000 € för en jättefin Jorma Puranen-bild. Som tur var bjöd en dam 3100 €. Jag bjöd inte på något annat för den var den enda jag ville ha. Pratade med Jorma efteråt och han skulle se vad han hade i förrådet. Bilden påminer om den ovan men kvinnan var yngre och klädd i rosa. En diamant!
Auktionen drog ihop en himla massa pengar så nog var tillställningen en lysande idé! Tack Stiina, Charlotta, Steffe och Jyrki!
Det var en kul tillställning med många vänner och gamla bekanta. Mina tonårsidoler Sielun Veljets trummis Alf Forsman var där, gammal, grå och sliten men kul ändå.

Dagmamma

Vilja har varit hos dagmamman i 2 dagar nu och det har gått bra. Visst har hon gråtit i en halvtimme efter att vi lämnnat henne men hon har velat sitta i dagmammans famn och gråta vilket i min värld innebär att Vilja har förtroende för henne. När jag kommit och hämtat henne så har Vilja blivit glad och hängt sig om halsen på mig men hon har inte brytit ihop av övergivenhetskris.
Jag tycker också att Vilja uppvisar symptom på en ny självständighet i och med dagmamman. Hon kan sitta längre själv och tömma skötväskan eller min handväska. När vi hänger med de andra förortsmammorna så har hon lättare för att leka utan mig än innan.
Inte går hon ännu men nog är det inte långt kvar. Hon kan vingla omkring lite grann på två ben och trillar inte så ofta om vi släpper henne i stående position utan hon sätter sig försiktigt ner. Jag tror det krävs att hon kan resa sig upp i stående utan stöd eller hjälp innan hon kan gå.
För mig hjälper det arbetsmässigt att hon är hos dagmamman. Vilja har tyvärr övergått från att sova 4 timmar på dagen till 1 timme, på bara en vecka. Det är inte bra för mitt arbete eller min sömnbrist. Jag har ont i höften och sover bara 4-5 timmar per natt. I vanliga fall sover jag 7-8 timmar och nu när jag är gravid är jag extra trött så det här är inget drömscenario. Buhu. Har funderat på att börja photoshopa på nätterna istället för att bara ligga/sitta/gå fram och tillbaka men det låter ju för himla tråkigt.

Dåligt med bloggandet.

Nån gång innan jul insåg vi att jag var med barn igen. Vi vill ha ett syskon till Vilja och hade en himla tur som blev gravida så lätt. När man är så gamla och tjocka som Markku och jag så har man enligt statisktiken en snöbolls chans i helvetet att få till det. Men jag hann kanppt sluta amma innan det gick som det gick.
Mensen hade knappt kommit tillbaka så vi visste inte i vilken vecka jag var i. Staten vägrade göra ett extra ultraljud på mig för att få reda på veckan så jag fick gå och ultraljuda privat för 160 €. Där fick vi reda på att vi var i vecka 8, eller 6, jag har så dålig koll. Jag tänker att jag märker nog när barnet är på väg ut. Innan dess kan jag lägga min energi på annat än veckor och dagar.
På grund av ålder och BMI så låg jag/barnet i riskgruppen för att födas med kromosomfel. Det blev mycket tester och snart var vi nere i en risk på 1:200 att det fanns kromosomfel. Då tog damerna fram nånting som påminde om en stektermometer som de tänkte sticka i min mage. Med armen och stektermometern i öronhöjd luta sig ena damen fram och väste:-Rör dig inte när jag sticker i magen för då kan det gå illa. Tack för den. Jag blundade och tänkte att -Det iallafall inte är krig här.
Om resultatet var dåligt så skulle de ringa och om resultatet var bra skickade de brev. Förra måndagen fick vi brevet. Yeah!
När jag är gravid blir jag trött, hungrig och lätt illamående. Eftersom det är en heltidssysselsättning att vara gravid så blev det plötsligt svårt att blogga eftersom jag inte hade lust att berätta om det innan vi var säkra på att det som kan kontrolleras var under kontroll. Jag är så dålig på att ljuga.
Jag har också börjat jobba samtidigt som Vilja inte har varit hos dagmamman. Dagmammans eget barn behövde gå på något som heter sömnskola de två första veckorna i januari. Det är staten som hjälper familjer med barn som inte sover på nätterna och lär barnen att sova. Gravid, jobbandes egen företagare och fulltidsmamma tar på krafterna. Det hela har lett till sömnsvårigheter för mig. Idag tog jag tag i saken och lämnade Vilja till dagmamman i tre timmar medans jag själv åkte till en annan förort, drack kaffe och köpte kuvert. Det gick bra! Vi har tränat lite halvhjärtat med dagmamman sedan november så Vilja känner henne, hennes hem och barn. Imorgon har jag en fotografering så då får Vilja hänga med Marjo & co igen. Jag tror på tre-fyra timmar om dagen, tre dagar i veckan är ett vinnande koncept.

Grattis på födelsedagen Eva!

Idag fyller jag år och det firar jag bland annat med att ha en liten son i magen! I slutet på juli får jag packa upp honom.

Bonusbild

Denna bild fick Vilja i julklapp. Hon poserar utanför 30 Rock.

Lekrummet funkar fortfarande

Först gå igenom pappersarbetet.

Sen skaka loss lite.

För att tillslut krypa ut och i riktning mot köket. Lunch!

Nyårsdagen

På nyårsdagen tog vi det mest lugnt och titta på film, Inglorious Bastards. Så där.

Nyårsafton

Nyårsafton blev en barnvänlig historia. Först försökte vi gå bort på fest men insåg snabbt att det inte är nån idé. Festen började 19-20-tiden och då är det Viljas sovtid så hon hade missat allt. Plan B blev att bjuda hem vänner med småbarn och äta gott istället. Och det gick ju bra! Vi hade blinier med löjrom med mera till förrätt, en bouillabaisse till huvudrätt och choklad och frukt fondue till efterrätt. Mmmmmm...

-22°

Här var det -22° imorse men nu har temperaturen stigit till -15°. Det är fortfarande kallt i min värld. Det har varit kallt sen innan jul och fortsätter minst en vecka till. När Vilja skall sova så går nån en runda med henne i vagnen och sen får hon sova vidare på balkongen. Hon sover i timtals där, väl inpackad. Markku och jag tar det lugnt, han bakar bullar, jag surfar.