Lite julstämning

Michelle Obama har på sig en second hand-klänning! En cocktail klänning från 50-talet. Om ni gillar fru Obama så är detta en jätterolig sida. Alla hennes klädval.

Nyårsdagen

På nyårsdagen tog vi det mest lugnt och titta på film, Inglorious Bastards. Så där.

Anna Anka

Jag gillade Anna i Hollywoodfruar. Då visade hon upp sitt liv behind the scenes. Hur hon jobbar med trädgårdsmästarna, barnen och makens karriär.
I Anna Ankas jul skall vi bry oss om vad som händer På scenen och vi får inte se Bakom scenen. Och det som händer på scenen är som en långsam tågolycka. Bara för att Anna säger att hon KAN leda ett tv-program så betyder det inte ATT hon kan det. Så igår blev det Snillen Spekulerar istället. Idag läser jag att kolleger till fysikpristagarna är missnöjda med Nobelkomiténs val. Georg och Bill var barnsligt glada igår, liksom de andra pristagarna, och det kändes inte som om de kände sig som skojare. Ett par pristagare rekommenderade böcker, Vetenskap för all och Matematik för millioner av Hogben Lancelot. Det var böcker de läst när de var barn och som sedan lett dem in på forskningens och nobelprisetsbana. Undrar vad Vilja får i julklapp?

Anna Anka

Sista Hollywoodfruar sändes igår och jag tycker Annat Anka är en fascinerande person. De andra två damerna är bra utfyllnad runt henne för en timme med enbart Anna skulle bli som att följa ett avsnitt av 24 med Agent Bauer, spänn fast säkerhetsbältet, nu kör vi! Inte för biljaktens skull men för att hon knappt kan besöka Sverige för att där inte finns tillräckligt bra hotell som uppfyller hennes familjs hotellstandardkrav samtidigt som hon berättar om sin döda mor, på alla sätt frånvarande adoptivföräldrar. Hur får allt detta plats i en person? Jag gillar kvinnliga förebilder och skulle gärna vilja se mer av Anna. Jag behöver inte lära mig hur min man blir glad men hennes frispråkighet om högt och lågt känns ärligt och jag lär mig om mig själv när jag lyssnar på henne.
Intressant att läsa hur manliga journalister försöker förminska henne, lite som hur Göran Persson brukade vända ryggen mot kvinnor i riksdagen när de pratade. Alex och Viggo.
Nu skall jag iväg och undervisa i fotografi på TAIK, hela långa dagen.

Drömlägenhet!

Nu har jag hittat en fin lägenhet! Klicka på Suurenna kaikki kuvat så kommer bilder. Nu fattas vi bara 300 000 €. Om mina aktier trettio-dubblar sig på en vecka så är den vår. Håll tummarna!

Weeds

Jag såg första avsnittet av säsong 5 imorse och det var så bra att jag glömde att jag hade barn. Vilja gnällde till i sömnen och då kom jag ihåg att jag hade glömt bort.
I slutet av säsong 4 var jag lite orolig att allt skulle bli fööör konstigt men det tycker jag inte har hänt. Otroligt att det bara är 30 minuter långt, det känns mycket större/längre.
"...or Ceasar will drive you home."

Måndag

Så var det då dags för en tur upp i Rockerfeller Center. Kan rekommenderas. I motsats till Empire State Building så har de inte nät runt hela utsiktspunkten. Det ger en jättehärlig känsla och utsikt.

Jag var uppklädd till tänderna, eller hur?

Empire State Building ligger i kläm.

Man kan se människorna i ESB om man tittar noga.

Markku lite spontant.

Här försöker vi skoja till det som i min bild tidigare men det blev inget bra.

Jag fotar oss.

En tysk fotar os. Min bild blev bättre.

Man fick inte ha mat och dryck med sig men Nån tycker att livet skall vara en fest och var tvungen att smuggla med cup cakes upp. Mmmmmmm.

Vilja vakan och undrade var hon var nånstans.

Vi hade hållt henne hemifrån way past bedtime så att vi kunde ta sådana här bilder.

Sen blev det tunnelbana hem. Jag kan tänka mig att åka upp igen idag eller imorgon. I övermorgon är det för sent.

Lördag

Lördagen spenderades först på the Metropolitan Museum. De har en stor Francis Bacon utställning just nu. Metropolitan får du om du slår ihop Lousiana, 5xGlyptoteket, Statens Museum for Kunst, Moderna Museet och ett par museum till. Det har imponerat på mig och jag har ändå inte sett hälften av vad som finns där ännu. Efter åt hängde vi i ett soligt Central Park. Alla fick take-away till lunch. Markku och jag från The Boathouse eftersom de hade en 45 minuters kö till borden. Vilja från Gristedes.

Vi kollade in olika uppträdanden och bröllopsforograferingar.

Och sist blev det Happy Hour hemmavid. Där fanns nånting för alla.

Snart!

Guggenheim

Igår kände jag mig inte riktigt kry men eftersom vi bara har två veckor kvar så beslöt vi för oss för att gå på det enda måndagsöppna museet Guggenheim. Så nu är det avprickat från listan.
Finare arkitektur än intressant museum.
Det är alltid kul med kontrasterna i New York.

Medans det blixtrar utanför...

...tittar jag på det här. Väldigt fint!

Fulla gubbar

Igår var vi på gallerirunda på UES och jag kan konstatera att fulla gubbar är ett tidlöst och säljbart ämne. Målning, 2009, av Richard Phillip hos Gagosian och fotot, 1942, av Erika Stone hos Higher Pictures.

Vilja äter

Precis vad ni alla har väntat på! 2 minuter av Vilja äter potatis.

På MoMa

Här om dagen var vi på MoMa och kollade Konst. Efter ett tag förtjänade vi så klart vår fika med utsikt över innergården.

På promenaden hem slocknade stjärnan.

Markku fotar fina båtbilder till pappa

Diana Krall

Igår gick vi och några tusen New Yorkare på en gratis-konsert med Diana Krall.



Efteråt så fikade vi på Le Pain Quotidien i Soho.

Feel Eva panick

Jag var precis och träffade David Friend, Vanity Fair's editor of creative development, på Vanity Fairs redaktion. Och jag såg Graydon Carter sitta på sitt kontor och jag vet vem som är cover girl på nästa VF! JS.
I hissen ner så kom jag på att jag måste ta ett porträtt av mig i hissen. Fumlar med handväskan, handväskan full med grejer, hittar kameran och tar upp den. Trycker av en snabb bild av de olika våningsplansskyltarna. Upptäcker att videofunktionen är påslagen och så är hissresan slut.

The family that screams together stays together

Todd Heisler

Todd Heisler är en bra fotograf som jag träffade på fotofestivalen i Perpignan för några år sedan. Hans serie Final Salute fick Pulitzer Priset 2006 för bästa fotografi och serien visades upp i Perpignan. Serien handalar om marinsoldater som dör i Irak, när deras kroppar kommer tillbaka hem och begravningarna, saker som USA inte har velat visa. Serien finns på hans hemsida, tryck på M-bokstaven så syns seriernas namn. Jag tyckte om Todds arbete och han framstod som en fin människa så jag gav honom min bok Livet i Döden.Sedan dess har Todd gått och blivit staff photographer at the NYTimes. När jag med skolan gjorde ett studiebesök på NYTimes Magazine så råkade vi stöta ihop med Todd och han gav mig sitt kort, idag ringde jag och på torsdag skall vi ses. Hurra!

Stiliga!