onsdag 15 juni 2011

Imorse

Sen klippte jag Viljas nackhår för första gången. Kan du se Rufus?

måndag 6 juni 2011

Hur är det att vara tvåbarnsmamma?

Jo tack, bara bra. Jag blir lite trött ibland men barnen är underbara.

Hej igen!

Jag vet att här inte hänt mycket på länge. Markku har varit pappaledig sen januari, jag har jobbat, det har renoverats på sommarstugan och trädgården har organiserats. Vilja har varit hemma och på dagis och Rufus har varit Rufus. Idag gick Markku tillbaks till jobbet och jag har dötid när Rufus sover. Här kommer några bilder:











3 minuter på Sveriges nationaldag

tisdag 1 februari 2011

Var är Vilja?

BTW

Vet någon vad det här är för glas?

torsdag 20 januari 2011

Familjeporträtt


Såna finns det tid att ta när en förälder är sjukskriven och den andra är föräldraledig.

onsdag 19 januari 2011

Tack än en gång mormor!


Min mamma har bott hos oss i två veckor. Under min sjukhus-vistelse och en vecka när jag bara låg hemma och ropade på saker. Tack så mycket för att du kom och hjälpte oss! Utan din hjälp så hade skeppet sjunkit.

Rufus kryper framåt!

Även om ni inte kan se det så vet jag att han rörde sig från kuddarna längst bak till höger fram till där han är genom en genialisk upp-med-rumpan-tryck-med-benen-kasta-sig-framåt-teknik.

Hur mår jag nu då?

Jo, tack bättre, De tog bort de stora klamrarna i ryggen idag, alla 23. Markku har räknat dem. Vilja har hållit koll på klamrarna , Mammas tejp/plåster som vi kallat dem. Nu är de borta och Vilja är lättad.
Vänster foten är bättre men inte bra. Vaden är en enda stor je ne sais quoi, konstigt känns den iallafall. Likaså tårna. När jag går så borde jag kunna gå rätt normalt men på grund av hjärnspöken så haltar jag mest omkring. Stödstrumpor som jag fick när jag fött Vilja är till stor hjälp. De är rejäla medicinska saker så de gör jobbet bra.
Men nu är det dock slutammat. Jag äter piller och skall göra det ett tag. Jag åt en hel del piller när jag var gravid också så nu känner jag att det är dags för Rufus att få vara lite drogfri ett tag innan tonåren drar igång. Jag tror inte heller att min mjölk hade räckt åt honom längre. Eftersom jag själv insåg att det är bäst så här så har det inte varit så svårt som jag trodde att avsluta amningen. När en dörr stängs så öppnas en annan. Nu kan både Markku och jag njuta ihop med Rufus när han suger på sina flaskor.

Vilja och jag har iallafall gemensamma intressen.

Rufus på 5,5 månads kontroll

Han är 76,5 cm lång...

...väger 10 kg...

...har en huvudomkrets på 46 cm.

Han följer kurvorna men har bara lagt sig på en nivå strax över de andra barnen.

söndag 9 januari 2011

Från sjukhuset.

Min sänggranne skall få gå hem och då också datorn som jag fått låna o surfa på ibland. Jag tänkte ge en liten uppdatering på läget. Operationen är över så klart men allt har inte fallit på plats ännu. Min vänstra fot har fått en identitetskris och tror den är en ananas. Ryggen är bra, mina original höftproblem är borta men bland annat vänster ben ställer till problem för mig. Olika mediciner och experter är inkopplade, personalen är jättebra så jag har det bra. Hej!

måndag 3 januari 2011

Mer Rufus!

Rufus 5 månader idag!

Imorgon blir det operation


Så var det då dags för Operationen. Rufus är tränad att äta och dricka annat än bröstmjölk, för Vilja försöker jag förklara att jag är sjuk och kommer vara borta hos doktorn ett par dagar men att mormor kommer och bor här. Markku behöver inte förberedas, han är redan pappaledig och i full gång med det. Och vad tänker jag om operationen? Själva operationen är jag inte så nervös för. Hernesniemi är en världsledande hjärnkirurg som skall operera min ryggrad. Om han i vanliga fall behöver vara noggran för att han opererar i en tändsticksask, hjärnan, så behöver han inte vara så stressad när han nu skall operera i en hockeyarena, min ryggrad. Jag ser tumören som en leverfläck fast på insidan. När de har sövt ner mig så har jag inte längre så mycket att säga till om så jag får lita på att de vet vad de håller på med. Jag hoppas att jag har bra läkkött, tack för att jag inte röker längre, och att smärtorna skall bli hanterbara snarast. Och så hoppas jag att jag inte dör imorgon heller.
Mentalt har amningsuppehållet varit svårast att hantera. Som mamma har jag en vilja att amma Rufus så länge han tycker det fungerar. Redan innan operationsbeslutet så var vi tvugna att börja ge honom tillsats för jag tyckte inte att min mjölk räckte till 9 kg:s pojken. Det har varit helt ok, jag skall ju ändå inte amma honom tills han blir 16. Men att släppa amningen som har varit mitt bidrag till Rufus tillväxt har varit svårt. Markku vill och kan mata honom jättebra och Rufus har med glädje tryckt i sig vad som erbjudits så det känns lite bra. Men jag kan inte själv ge honom nåt annat än bröstmjölk och jag har svårt att titta på när någon annan ger honom ersättning. Planen är att åtminstone amma honom morgon och kväll när min medicinering har avtagit. Jag skall få låna pump på sjukhuset och försöka hålla mjölkproduktionen uppe på så sätt.
Ni andra får ha det så bra så länge!