Hur mår jag nu då?

Jo, tack bättre, De tog bort de stora klamrarna i ryggen idag, alla 23. Markku har räknat dem. Vilja har hållit koll på klamrarna , Mammas tejp/plåster som vi kallat dem. Nu är de borta och Vilja är lättad.
Vänster foten är bättre men inte bra. Vaden är en enda stor je ne sais quoi, konstigt känns den iallafall. Likaså tårna. När jag går så borde jag kunna gå rätt normalt men på grund av hjärnspöken så haltar jag mest omkring. Stödstrumpor som jag fick när jag fött Vilja är till stor hjälp. De är rejäla medicinska saker så de gör jobbet bra.
Men nu är det dock slutammat. Jag äter piller och skall göra det ett tag. Jag åt en hel del piller när jag var gravid också så nu känner jag att det är dags för Rufus att få vara lite drogfri ett tag innan tonåren drar igång. Jag tror inte heller att min mjölk hade räckt åt honom längre. Eftersom jag själv insåg att det är bäst så här så har det inte varit så svårt som jag trodde att avsluta amningen. När en dörr stängs så öppnas en annan. Nu kan både Markku och jag njuta ihop med Rufus när han suger på sina flaskor.