Skillnader mellan New York och Washington DC.

Det finns helteckningsmattor i DC, här är det i tunnelbanan. Det finns mer människor i NY. DC är renare. DC har lägre hus. Det är gatans bredd som bestämmer hur höga husen får vara.

Capitol Hill, tre personliga tolkningar.

À la Markku.

À la Eva.

À la Vilja.

Capitol Hill

Capitol Hill framsidan

Lunchbreak

Washington Monumentet

Monumenten by night.

Washington monumentet.

Washington monumentet + Markku.

World War II monumentet.

World War II monumentet + Markku.

Sightseeing

Påskaftonen regnade det hele dagen så då åkte vi runt i buss olika turer och tittade på monumenten en gång till. Varför inte?
Kartläsaren.

Vi stannade till vid the National Cathedral. På filmen fastnade bara det gamla vanliga ändå. Waste of resa kan man tycka.

Vi möter the Obamas. Nästan.

På påskdagen råkade vi på Obamas påskdagsgudstjänstskyrka när vi skulle titta på vita huset en sista gång innan vi åkte hem. Självklart väntade vi på att få se dem.
Folket i köerna är såna som tänkt gå i just den kyrkan vid just den tidpunkten uppblandat med folk som väljer att gå in så att de kan vara i samma kyrka som Obamas. Hade vår buss gått senare så hade vi nog också blivit religiösa.

Sista tanten in genom metaldetektorn. Sen gick allt väldigt fort. Lufetn blev elektrisk, sorlet ökade, folk började applådera, jag blinkade och allt var över. The Obamas smet snabbt in genom sidodörren och jag kan inte påstå att jag såg dem.

Das BIL.

Das ambulans.

Das säpo-vakt.

Sista frukosten i Washington

Då tog vi i och gick till Hotel Mayflower. Det kan jag rekommendera, en strålande buffet i fin miljö för inte så himla mycket pengar.



Sen bar det av hemmåt med bussen igen.

Red light district

Lincoln Tunnel.

Dagen i bilder

Efter frukosten åkte vi till Brooklyn, Caroll Gardens närmare bestämt.

Vi strosade runt i omgivningarna och åkte sen tillbaks till Manhattan.

Det var dags för Filip och Frediks tv-program och i väntan på att det skulle börja så var det dags att posera.

Innan programmet börja.

I reklampausen.

Markku, Demolition-man.

Kvällen i bilder

Vilja har fått låna en ny stol av kvinnan vi hyr av.

Stor succé.

Osså framifrån.

Innan hon somnade hjäpte Vilja mig med räkneskapen.

Bff, Marilyn och Jonas.

Jag blev studiopublik ändå, satt längst bak i hörnet. Under reklampausen filmade jag vad som pågick. Marilyn var otroligt normal trots sin supertjärnstatus.
Vad lärde jag mig då? Att Swedbank har två kontor på Manhattan, deras IT-support satt bredvid mig. Att FF bävar för Johan Cronemans rescension av programmet. Att den svensk studiovärden inte var bra på sitt jobb; få publiken att skratta, applådera och sluta applådera på rätt ställen. Den amerikanska studiovärden, som rimligtvis inte förstod vad som sades, räddade situationen genom att ha total koll på läget.

Och nej, det är ingen kvinna i tv-teamet som upptäcker mig filmandes och börjar skrika "Kamera, kamera!" mot slutet av videon, Manson vinkar inte åt mig och tre stora karlar kommer inte och bär ut mig ur studion och raderar minneskortet. Hur skulle det sett ut?

Fredrik och Filip

Fredrik & Filip kom till efter att jag lämnade Sverige för 14 år sedan. Så lika lite som att jag hört en Lars Winnerbäck låt har jag sett F&F:s tv-program. Fel kanal är de på också, 5:an, sänds inte utomlands. Nu är de här i NY så vi skall gå på tv-inspelning idag, en sån har jag aldrig varit på. Vi är inte publik utan sitter och stirrar på en tv-screen i rummet bredvid, en väldigt bra lösning med tanke på Vilja. Jag hoppas MYCKET på snittar, dricka och presenter.
Tidigare hade jag läst att Killing-gänget skulle komma till premiären och att FF skulle ge dem Killinggängets idoler i present till dem. Förstå min besvikelse när det är Jonas Gardell och Marilyn Manson som gästar. Markku påpekar att jag 2 gånger betalat pengar för att se Gardell. Inget fel på killen men Killinggänget och deras idoler hade varit roligare. Men först en runda till Brooklyn. För att vi kan.
Washingtonbilderna kommer att komma en dag.

Vad hände?

När vi kom hem från DC-resan vid 19 i söndagskväll så låg det bland annat två brev i posten. Ett adresserat till Jane Doe och ett till John Doe. Det måste finnas en anledning till de där adresseringarna tänkte jag och öppnade Janes brev. I kuvertet låg en ihopnitad bunte dokument från Civil Court in New York City och från en advokatfirma. Budskapet i dokumenten som var daterade 7.4, stämplade 8.4 och postade 10.4, var att hyran inte var betald sedan februari. Om vi eller lägenhetsinnehavaren inte kom till domstolen inom 5 dagar, räknat från vilket datum?, och betalade hyresskulden eller förklarade sig så var vräkningen ett faktum. Vi visste att lägenhetsinnehavaren har flyttat till LA och vi har ingen lust att bli inblandade så jag ringde och mailade honom. Jag ringde även till hans vän, förklarade situationen och frågade om han visste hur landet låg. Detta var bara ett strategiskt samtal för att visa lägenhetsinnehavaren att vi kommer att leta efter honom. Iväntan på att han förhoppningsvis skulle ringa upp började jag surfa på craigslist efter ett nytt hem. Just in case. Vid 21 ringer Partha, lägenhetsinnehavaren. Jag förklarar breven, hyresskulden och vår situation. Partha säger att han har ett specialkontrakt som gör att han bara behöver betala hyran med tre-fyra månaders mellanrum. Jag föreslår att han betalar skulden och hör med hyresvärden vad som pågår. Inte en chans svarar han, jag skall stämma dem så det är bäst att ni flyttar ut imorgon. Då insåg jag att vi behövde ett nytt hem NU. Klockan 21, söndag kväll. Jag var rädd för att vi skulle bli tvugna att betala hyresskulden som nu var $7500. Låsen skulle bytas och våra grejer lagras. Ville inte vara med om det. Partha lovade betala tillbaka en del av hyran. Yeah, right.

Jag hade redan skickat ut mail till ett par annonser på craigslist och som tur var svarade Katherine efter 15 minuter. Vi bestämde att jag skulle komma och titta på lägenheten klockan 10 nästa morgon. Lägenheten låg runt hörnet från vår gamla och har en egen terrass med grill. Om vi inte fick tillbaka pengar från Partha så låg vi härmed back med $2400. Bye-bye Chanel 2.55 i krokodilskinn med silverdetaljer för $2650.

Klockan 10 kollade vi lägenheten, prutade hyran $1000 och slog till, med inflyttning klockan 18 samma kväll. hemma i lägenheten packade Markku, jag ammade för att vid halv två åka till skolan och gå en kurs i colour managment. Läraren var en timme försenad. Jag gick hem 17 men glömde plånboken i skolan. Upptäckte det hemma när jag skulle gå och ta ut hyrespengar till nya stället. Panik, var är plånboken med alla korten? Åkte tillbaka till skolan, den var inte i klassrummet, datasalsdisken men väl på receptionen. Tillbaka hemåt, ta ut pengar på vägen.
Sen kom utbrytningen. Men det gick bra. Dörrvakterna sa inget. Vi åkte två rundor med taxi, Markku gick sista rundan med barnvagn och packning. Markku hämtade pizza och öl. Markku byggde Viljas säng.
Nästa dag mötte vi upp Parthas vän, han fick tv:n och vi fick en check på resterande hyra. Markku stod och vaktade vännen medans jag gick och löste ut checken. Slutet gott allting gott.

Vi flyttar ikväll.

Från och med ikväll flyttar vi in i en lägenhet på West 21st, runt hörnet alltså, med egen terass och allt. Framåt och uppåt!

Nightmare on West 19th street

Hemma igen ifrån en trevlig långhelg i Washington möter oss ett vräknings-drama i lägenheten. Så nu är det till att leta ny lägenhet, skall titta på en quiet brownstone i närheten i morgon bitti.

Glad påsk!

Imorgon bitti åker vi till Washington DC över påsken, tillbaka på söndag. Det blir en bussresa dit, tåget kostar $300, enkelresa och bussen $17.50. Vi bor på Topaz Hotel, inte i yoga-rummet.
Efter jag filmat Vilja så gick jag ändå och la henne. Hon forsatte skrika. Då satte jag på mig bärselen och gick ut en runda och köpte tejp, så att jag kan skicka tillbaka min felbeställning från Amazon, och frukt. En papaya, en ananas och fyra bananer, $10. Nu ligger hon och jollrar förnöjt på blöjbytarstationen.
Som sagt, GLAD PÅSK!

Äntligen!

Nu har Filminspeningen kommit till vår gata. Ingen får parkera på gatan förutom filmteamet, lappar sitter uppe, kablar sträcker sig fram och tillbaka längs trottoaren och lampor står riktade mot vårt hus. När jag frågade en kille i Crew-tröja vad de filmar sa han-A commercial, nothing special. Men det svaret nöjde sig inte mästerdetektiv Blomkvist med. Så jag frågade en av paparazzi-killarna vilken kändis de väntade på.-Jennifer Aniston. Commercial my ass säger jag.

I denna lägenheten håller de till. Sätt på popcornen!