Bff, Marilyn och Jonas.

Jag blev studiopublik ändå, satt längst bak i hörnet. Under reklampausen filmade jag vad som pågick. Marilyn var otroligt normal trots sin supertjärnstatus.
Vad lärde jag mig då? Att Swedbank har två kontor på Manhattan, deras IT-support satt bredvid mig. Att FF bävar för Johan Cronemans rescension av programmet. Att den svensk studiovärden inte var bra på sitt jobb; få publiken att skratta, applådera och sluta applådera på rätt ställen. Den amerikanska studiovärden, som rimligtvis inte förstod vad som sades, räddade situationen genom att ha total koll på läget.

Och nej, det är ingen kvinna i tv-teamet som upptäcker mig filmandes och börjar skrika "Kamera, kamera!" mot slutet av videon, Manson vinkar inte åt mig och tre stora karlar kommer inte och bär ut mig ur studion och raderar minneskortet. Hur skulle det sett ut?