Amma

Jag helammade Vilja tills hon var 5 månader. Man kan börja ge barn mat när de är 4 månader men vi tänkte inte på det. Vilja har inga problem med maten och jag glömmer bort att amma henne på dagen men brukar amma henne när hon skall sova. Efter kvällsgröten och innan sängen, som nån kvällsritual. Barn gillar struktur har man ju hört så det har vi försökt ge.
Igår var allt som vanligt, Vilja somnade vid 20. Klockan 22 skrek hon och jag skickade Markku att trösta henne, något som jag vanligtvis gör i den situationen men jag tänkte att det är bra om vi båda duger. Om jag mot förmodan skulle gå ut en kväll eller nåt. Ojojoj vad han inte dög. Skriken blev högre och tårarna större. Hon stirrade mot dörröppningen var hon visste att jag gömde mig. Efter några minuter gav jag upp och tog henne och lugnet bredde ut sig i lägenheten.
Så här kan vi inte ha det tänkte jag. Så ikväll har Markku tagit hand om henne hela kvällen och sköt kvällsrutinerna. Efter maten gick han in och la henne i sängen och där ligger hon nu och pillar på tårna och kommer strax att somna. UTAN att ha ammat. Jag har panik. Och är glad för hennes skull. Men ju mindre jag ammar desto mindre mjölk får jag i brösten och det betyder att amningen snart är över för mig och Vilja och jag vet inte om jag är redo. Amningen verkar för henne nu vara nåt nostalgiskt/mysigt/kul men inte livsviktigt. HERREGUD. Jag är ingen amningsnazi men kunde ingen ha sagt att barnet klarar sig bra utan brösten. Hon är bara 7 månader, hon har inte ätit mat så länge. Det går så fort.
UPPDATERING. När Vilja började gråta vid 22 sprang jag in med brösten före och ammade henne medvetslös på 15 minuter.