Torsdag

Vilja vakande på fel sida idag. Mest var hon nog trött. Jag förstår mig inte helt på barn. De sover hela natten. när de vaknar är de trötta och gnäller tills man får dem att somna igen. Sen vaknar de, äter lite, leker i en kvart och sen skall det sovas igen. Är hon vaken en timme så skall det sen sovas igen. Nån sa att barns hjärna utvecklas när de sover. Vilja kommer att vakna som 7-åring och kunna hoppa över hela lågstadiet. Note to self: köp Matematik för nybörjare-cd:ar att spela för Vilja när hon sover.
Linus och jag hade trevligt på krogen igår. Vi fick sitta på Gramercys takterass trots att den bara är till för hotellgäster. Ett glas vin $20. Efteråt fick vi dock inte komma in på deras bar The Rose Bar för vi hade inte bokat i för väg. Den baren såg dock tom ut. Vad gör de inte för att håll mystiken uppe? Så då gick vi till en irländsk pub och drack öl och käka bläckfisk. Katinka mötte upp och sen var det hemgång. En trevlig afton.
Idag skall jag till galleristen Bill och kolla läget och sen till skolan och photoshopa. Imorgon är det familjedag så då blir det lite mer glam.
Hur kul är New York då? Inte så himla kul. Det är stört omöjligt att träffa folk om jag inte betalar dem. Alla är jättetrevliga när jag stöter ihop med dem, får visitkort, "We are going to be friends!!", "Call me and we will meet up!!", och sen ett stort svart hål. Pratade med en man igår om det och vi kom fram till att här finns så många intressanta och spännande människor att det är omöjligt för folk att bry sig om en till. Han har jobbat på skolan i 25 år, hoppade av förra sommaren och frilansar nu hemifrån. Han presenterade sig inte, frågade inte efter mitt namn och när jag sa att jag var här på ett Fulbright-stipendium från Finland så svarade han att de haft elever från Finland förr. Han reagerade inte på Fulbright-stipendiet vilket jag trodde skulle imponera på Amerikaner. Det sa Fulbright-människorna att det skulle göra men i New York är ribban nog lagd högre än ett Fulbrightstipendium.
Jag har velat åka hem ibland. Det är stört omöjligt att träffa folk här och att träffa folk har jag sett som en av huvudanledningarna till att vara här. Det har lett till att jag får koncentrera mig på mitt. Göra läxan, gå på pilates, läsa böcker, photoshopa, gå på museum, gallerier, tänka på projekt. Skall till och med fotografera på kvällarna när Vilja sover, enda tiden som jag inte känner mig stressad över att jag måste skynda mig så att jag kan trycka en tutt i munnen på henne.
UPPDATERING: Jag stötte ihop med en 35-årig svensk kille som är intern på ett av världens finaste galleri Gagosian Gallery. Killen har sparat ihop pengar för att under 6 månader jobba gratis 5 dagar i veckan på galleriet. Hemma hade jag tyckt det var en totalt befängd idé men nu när jag är här så inser jag att det är the way to do it. Ingen ger ett jota gratis här men när killen jobbar där får han en fot in, erfarenhet, kontakter och personlig mognad som är omöjligt att få nån annanstans.
Här är crazy-dyrt. Det bara är så. Överallt och hela tiden. Nästan. Gatstånds-mat och gatstånds-frukt och grönt är billigare och gott.
Området mellan 14de gatan och Canal Street är de vuxnas motsvarighet till Disney World.
I mitten av Maj är här en fotofestival. Där skall jag hänga och träffa folk. Äntligen! Enligt mannen igår är festivalen skapad av två män som bara vill tjäna pengar, surprise, men om jag kan komma in gratis, mitt presskort, och inte lägga ut pengar på något där så skall det vara värt det. Så det skall jag göra.
Vädret skall vara lite ostadigt de närmsta dagarna. Regndroppar på bild behöver inte betyda regn i verkligheten har vi lärt oss. Hoppas ni får en fin Valborg allihopa!