Uppfostran

Jag vet att Vilja har det bättre hos oss än om hon skulle bli uppfostrad av en flock vildhundar i Afrika. Utgångsläget är så att säga på plus för oss alla.
Vilja är bara 11 månader och några dagar kan man tro men när hon föddes så upptäckte jag att hon har ju byggts och utvecklats i min mage under 9 månader innan födslen. Barn startar inte när de kommer ut, de har startat innan.
Vilja är inte en degklump som får till en känsla för vad hon inte vill lagom till trotsåldern, vi skall tydligen märka när den kommer. Hon är en tänkande tjej redan nu. Vi kan ha roligt med ordet naj, skånska för nej. Skaka på huvudet och säga naj, naj, naj... är jättekul. Vilja får plaska med vatten hälla ut vatten i rimliga mängder riva sönder papper äta papper hon får göra mycket som hon tycker är kul. Det som inte är okej är att leka med plastpåsar och suga/tugga på elsladdar. Knivar och tändstickor vet hon inte någt om överhuvudtaget. När Vilja närmar sig en plastpåse/elsladd så säger jag -Nej, inte okej Vilja, och tittar allvarligt på henne. Det funkar, hon förstår att det inte är okej. Jag tror att eftersom det är så få saker som är förbjudna så är det lättare för henne att acceptera. När trotsåldern kommer kan jag tänka mig att hon sitter i en plastpåse med ett gäng elsladdar till mellanmål.